Tankar o minnen

OKej, de börjar bli lite jobbigt. Jag vet inte vart ja ska börja någonstanns.
Mamma e inte hemma ihelgen o de innebär att ja blir ensam, visst skönt att få va ifrån mamma ett tag men de skulle va skönare för själen t att ha ngn här.
Men ensam e starkast o man får stå på egna ben.
Sen ja kom tebaka te mamma så har tankar o minnen bara brakat.
Gjort dumma saker för ja kan inte kontrollera mina starka känslor.
Jag har knappt ngt ork att fixa massa pappersjobb, gå på möten.
Ja fixar inte de riktigt..
Min sköterska frågade mej om ja skulle fixa ett jobb.. tog ngn minut innan ja kunde svara på det.
Facktist, så vet jag inte om ja skulle fixa det. Man får en tanka ställare o man börjar fundera om man verkligen skulle klara livet. Just nu har de bara brakat o samman.. omflyttning av katterna, tjafs o bråk.
Vart ledsen förra veckan för att ja fick panikångest att gå på AF möte. Fick ett chock sms.
Pia som hon heter tyckte att ja skulle sjukskriva mej. NEJ!
Ja tänker inte bli som min mamma fan heller! Ja går bara som vågor hela tiden.
Tänker oxå en del tebaka mellan Jan o Mej.. de känns så jävla orättvis.
Ja behöver verkligen prata om det. Asså allt vi har kämpat för med hans familjen bröt mej verkligen i mitt itur.
Allt bråk med dom, o tjafs tog knäcken på mej. SÅ fort ja hör ditt namn får ja ont i magen.
Ja blir stessad o vill inte va kvar där ja befinner mej!
De hände som senast förra helgen, ja skyndade ja mej att göra mig iordning o drog te en kompis isf.
De var mkt trevligare. Sen vart de lite trubbel o fick åter ont i magen.
Men allt e bah neg ? De e tankar o känslor som styr mej totalt. Ja försöker fixa de, men ingen förstår det.
De e väl lättare att säga, när du lr ngn blir arg, så säger man att man inte vet vad man säger lr gör.
Så känner ja mej hela tiden o speciellt när känslomässiga saker kommer upp då kan de oxå bli sådär. Fast mer när man e arg, lr typ som sist då ja inte ville komm hem till ett helvete igen. Då var de mina känslor som styrde mej. Inget fel med det, men ah dom håller på att undersöker mej nu, så får vi se vart de lider till.
Ja ebah så förbannad attdom undersökte mej senast 2007, men sen gick dom inte vidare med det, utan ja fick ta hand om mej själv fast ja va dålig psykisk. Nu e ja där igen, o till o med dom tycker att det är konstigt att dom "inte ville hjälpa mej" de e tack vare överdosen 07 som ja kom in där. ska de behvöva gå så lågt? Tydligen o ja vet att det funkar, där är problemet. Kanske därför många ungdommar försöker att ta sitt liv för att blup ska hjälpa dom. Man ger varningar gång på gång, men ingen fattar o de slut orkar man inte, man tar överdos åker in på Akis, sen frågar dom om man ska in på behandlingshem. Mamma min sa nej, o kärringen vart ja förbannad på o sa te henne att hon va sjuk i huvudet, DÅ vart mamma sur, men hon tyckte lika xD
Förren då gjorde dom massa tester. De kännes bra, men senbah tog de slut. Jag vart 18år, o de fortsätta att strula men skolan o hemma. Nu har ja gått ut skolan och det fortsättar att strula.
Är inte de ena så är det de andra. i 6år har de vart tungt hur länge ska de fortsätta?

Men a ja e posetiv o glad för de, nu har ja träning på lördagar kl 14:00 på Poledancing.
Ska snart rör apå mej. Sen ikvl vad som händer.. de vet ja inte.
Känner att ja vill stänga av mej ikvl. Kanske kan dricka ikvl lr ngt. Men aahh ja venne..

Ja försöker verkligen, men ibland räcker inte det till
Nu kom mammas kärring hit oxå o skulle hämta papper nu vart ja mer irriterrad på henne.
De som händer mej ska hon skita i jävla alkoholiserade människa !