Känner mej riktad kass.. ja vet inte hur mkt på frestningar ja klara av.
Vaknade ledsen o knäckt..
Ja venne vad som händer. ja vet ingeting.
Ja vet bah att allt e mitt fel o det inte är ett dugg synd om mej.
De e så himla jobbigt=(


Visst kvällen vart bra, men sen flög ja iväg långt ifrån verkligheten.
Vad e de för ljus som finns bakom mej o som håller med vid liv?
De e inte min själ iaf för ja har gett upp 3 ggr nu.
Kan de inte hända en olycka isf så de blir slut på de här, ja orkar inte. Ja orkar verkligen inte, ja gör mina misstag men de e en del av livet. Men de e bah för mkt nu.
Ja orkar inte med längre. Ja har tappat all lust. Visst ja kan va glad o så de e klart man är det. men sen då?
De finns så himla mkt minnen som tar kål på mej, o varje gång bli ja påmind hela tiden.
Ja tänker på Mormor=(
Hon visste allt, hon forstog direkt när mamma kom till akis o de va problem. Mamma behövde inte säga ngt.




Ja kom ihåg samtalet på natten då mamma kom in o väckte mej o sa att mormor gick bort. Ja va i chock tillstånd, ja kom ihåg när ja satt i köket o mamma sa att mormor hade massa slangar o tyckte inte att ja skulle minnas henne så.
Ja brast i gråt, o gick inte till skolan den dagen. Ja minns hur du låg på din säng och du va så fredlig. Du var fortfarande varm den morgonen då du låg där. Du sa te mamma att du kände av min morfar o du visste att de var snart dags att flyga.
Ja grät som aldrig förr. Mamma behövde inte säga ngt till dej för du visste hur ja mådde. Ja saknar dej mormor